Redan 1979 antog FN en konvention som kallas Kvinnokonventionen. Kvinnokonventionen menar att könsdiskriminering är ett strukturellt problem, djupt rotat i kultur, familj och människors attityder. Världens ledare försöker därför arbeta mot skadliga kulturella synsätt, könsstereotyper och fördomar. FN:s arbete för jämnställdhet handlar om att kvinnor ska få tillgång till sina mänskliga rättigheter på samma villkor som män. 

Kvinnors rösträtt togs för första gången upp under Franska Revolutionen och blev en av frågorna när kvinnorörelsen organiserades under den första vågens feminism på 1800-talet. Det första landet i världen med kvinnlig rösträtt var Nya Zeeland, där det infördes redan 1893 och sist ut var Saudiarabien 2105. Sverige införde kvinnlig rösträtt i två steg, år 1919 där rösträtt för kvinnor gällde val till riksdagens andra kammare och 1921 där en kvinna deltog i andra kammaren. Första landet i Europa med kvinnlig rösträtt anses vara Finland 1906.

På tio år har det gått från noll jämställda länder i världen till sex stycken där Sverige tillsammans med Belgien, Danmark, Frankrike, Lettland och Luxemburg får full poäng på Världsbankens jämnställdhetsskala. Vägen till en fullt jämställd värld sker dock inte över en natt. Det uträknade datumet för detta är 2073 innan kvinnor blir helt jämställda världen över.

Orsaken bakom främlingsfientligheten som finns är svår att ge ett exakt svar på, men en av förklaringarna är fördomar. Alla människor har fördomar, och dessa grundar sig för det mesta på okunskap och rädsla. Fördomar riktar sig ofta mot människor med annan etnicitet, religion, kultur eller nationalitet vilket skapar en ”vi och dem- känsla” i samhället. Detta är en av anledningarna varför kultur- och bildningsverksamheter är otroligt viktiga!